Men många barn utsätts fortfarande för stora fysiska belastningar.

Nu sker det genom idrott.

Ett stort antal barn tränar i dag mer intensivt mer specialiserat och mer år runt än tidigare generationer gjorde. Och det tycks lämna spår i skelettet precis som det gamla kroppsarbetet gjorde.

Ett av de mest intressanta exemplen finns i höften.

Fenomenet kallas cam-morfologi.

Förenklat innebär det att lårbenshalsen blir tjockare får en annorlunda vinkel och att själva ledhuvudet (caput) blir kraftigare. Övergången mellan lårbenshuvud och lårbenshals blir mer framträdande.

Det här är viktigt

Cam-morfologi är inte i sig en sjukdom.

Många människor har den här formen på höften utan att någonsin få några besvär. Den kan ses som kroppens naturliga anpassning till belastning under skelettets mognad och den är vanligare hos personer som under uppväxten tränat intensivt.

Men hos en del kan anatomin få betydelse.

Vid vissa rörelser kan den förtjockade lårbenshalsen slå i kanten på höftleden. Det kan orsaka en labrumskada och ett tillstånd som kallas femoroacetabulärt impingement (FAI) en inklämning i leden som ger smärta i höft eller ljumske.

Men är detta verkligen ett modernt fenomen? Ett resultat av dagens intensiva ungdomsidrott?

Eller har människans höfter alltid anpassat sig på det här sättet?

Svaret finns i gamla gravar

Det var här forskningen blev riktigt intressant.

Det finns ett forskningsområde där arkeologer har undersökt lårben från gravar och mätt om de bar spår av samma typ av cam-morfologi som man i dag ser på röntgen och MR.

En stor studie från Nederländerna undersökte tre olika populationer från medeltiden från slutet av 1400-talet fram till 1500-talet.

Jordbrukare och lantarbetare. bland dessa kroppsarbetande människor var förekomsten av cam-morfologi ganska hög.

Soldater. här var förekomsten ännu högre. Många av soldaterna rekryterades redan som mycket unga tvingade eller inte in i ett hårt fysiskt liv.

Munkar och nunnor. hos den här gruppen var förekomsten av cam-morfologi påtagligt låg vilket tyder på att de levde ett betydligt mindre fysiskt krävande liv än soldaterna och jordbruksarbetarna.

Man kan föreställa sig att barn inom medeltidens jordbruk sattes i arbete tidigt bar tunga bördor gick långa sträckor slet och släpade på olika sätt vilket över tid kan ha bidragit till

cam-morfologin man ser i skelettmaterialet.

Huruvida de faktiskt hade ont i höfterna förtäljer inte historien. Det finns inga noteringar om detta överhuvudtaget kanske för att man helt enkelt inte brydde sig eller för att smärtan drunknade bland alla andra hälsoproblem man brottades med på den tiden.

En mindre, inte lika robust vetenskapligt belagd studie undersökte dessutom skelett från nordamerikanska urfolk flera hundra år gamla. Även där var förekomsten av cam-morfologi utomordentligt låg en antydan om ett sätt att leva och röra sig som inte belastade höfterna på samma sätt.

Cam-morfologi har hittats i skelettmaterial som är betydligt äldre än så.

Det finns till och med studier på stenåldersmänniskor, där forskare letat efter cam-morfologi och faktiskt funnit den i skelett som är tio tusen år gamla.

Det här är alltså ingenting som började med fotbollsakademier, hockeygymnasier eller organiserad ungdomsidrott. Fenomenet har följt människan i årtusenden. Kroppen har anpassat sig till fysisk belastning genom hela vår historia.

Ett fynd är inte en diagnos

Det här är kanske den viktigaste delen av hela resonemanget.

Vi är väldigt bra på att hitta saker på bilder i dag. En MR visar en förändring. En röntgen visar en form. Och då är det lätt att tänka: där är problemet.

Men människokroppen fungerar inte så enkelt.

Cam-morfologi kan finnas hos en person som aldrig haft ont i höften i sitt liv. Hos en annan kan exakt samma typ av anatomi vara en del av förklaringen till återkommande ljumsksmärta impingement eller labrumproblem.

Forskningen visar att personer med uttalad cam-morfologi har en något högre förekomst av just den typen av smärta och skador, samt en något förhöjd risk för höftledsartros senare i livet.

Men det finns också en oväntad fördel. Forskning indikerar att cam-morfologi kan skydda mot lårbenshalsfraktur på äldre dagar. Anpassningen har alltså inte bara nackdelar. Det betyder fortfarande inte att alla med cam-morfologi utvecklar artros, eller att alla utan den slipper undan.

Ett fynd är ett fynd. Patienten framför oss är något annat.

Betyder det att barn ska idrotta mindre?

Nej. Det vore fel slutsats.

Barn behöver rörelse och fysisk aktivitet. Idrott stärker kroppen bättre kondition starkare muskler och ett starkare skelett som man bär med sig hela livet.

Barn som idrottat mycket under uppväxten får ofta en helt annan fysik resten av livet något de kan ha glädje av i motionsidrott som vuxna långt efter att den aktiva tävlingskarriären är över kanske till och med med lägre risk för höftledsartros på köpet.

Problemet är alltså inte att ett barn belastar kroppen.

Frågan är hur mycket, hur ofta och varför.

Mer träning är inte automatiskt bättre träning. För en växande idrottare behöver teknik återhämtning och kvalitet få ta plats bredvid volymen snarare än att man tränar så mycket och hårt som möjligt utan ett tydligt syfte.

När ljumsken börjar göra ont

En ung idrottare som blir öm efter ett enstaka träningspass behöver inte genast utredas.

Men återkommande besvär är något annat.

Var särskilt uppmärksam på:

Barn med sådana återkommande besvär bör så snart som möjligt undersökas av vårdpersonal, för att säkerställa att ingen skada förvärras av fortsatt idrottande och för att man vid behov ska kunna sätta in rätt åtgärder.

Inte för att göra barn rädda för idrott. Utan för att de ska kunna fortsätta idrotta.

Var lyhörd. Ta återkommande ljumsk och höftbesvär på allvar.

Träna smart inte bara mycket. Låt teknikträning och kvalitet ha en tydlig plats framför allt och var mer sparsam med extremt tung och hård träning för barn och ungdomar.

Det finns något fascinerande som förenar en människa från stenåldern en medeltida soldat och en ung idrottare i dag vi belastar kroppen och kroppen anpassar sig.

Ibland hjälper den anpassningen oss som ett skydd mot frakturer längre fram i livet. Ibland kan den istället få konsekvenser i form av smärta och skador. Och ibland kan ett skelett tusentals år senare fortfarande bära spår av det liv människan en gång levde.

Frågan är aldrig om kroppen anpassar sig.

Frågan är hur vi ser till att anpassningen sker på ett sätt som gynnar barnet hela livet.

Fira World Spine Day med oss en dag tidigare

Den 16 oktober är det World Spine Day en dag som uppmärksammas av kiropraktorer över hela världen.

I år kommer vi själva att vara iväg på LKR:s (Legitimerade Kiropraktorers Riksförbund) årsmöte just den dagen. Därför flyttar vi vårt firande till dagen innan.

bjuder vi in alla intresserade till en kostnadsfri 15-minuters screening av ryggraden.

Du får en snabb undersökning och en hållningsanalys. Screeningen riktar sig särskilt till kvinnor som vill få sin rygg kollad. Efteråt får du ett kort utlåtande. Antingen om det finns skäl att boka in en djupare konsultation eller om din rygg helt enkelt mår bra som den är.

Varför gör vi det här? Ryggsmärta är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning i världen enligt WHO. Inför World Spine Day den 16 oktober vill vi uppmärksamma ryggens betydelse.

Vill du boka en tid? Svara på det här mejlet eller ring oss så bokar vi in dig den 15 oktober.

Är du redan patient hos oss? Då känner du kanske någon som skulle må bra av det här. En vän en förälder till ett idrottande barn eller någon som bara inte kollat sin rygg på länge. Skicka gärna vidare det här nyhetsbrevet så att de också kan boka in sig.

Vill du boka en tid? Tryck på länken här för att boka.

Until the next signal,

Dr Erik Rudberg
Chiropractor

Most people wait for pain. The attentive ones notice the signal.